6/03/2016

Paris IV

Här kommer fjärde, sista och glammigaste delen i serien Paris! 
Vi skulle flyga hem sent på kvällen dag fyra och kände att denna dag passade bra för utflykt. Resa på kvällen-dagar är ganska sämst tycker jag för de går typ ut på att vänta, därför bra att sysselsätta sig med något specifikt. Och vart åker man om man vill avsluta sin parisresa på bästa möjliga bländande vis?


Versailles förstås! 



Chateau Versailles närmare bestämt. Storheten väller över en på långt håll, bara stallen vid sidan av är stora som femtio stockholmshus. 



Jag kände mig mycket parisienne i denna utstyrsel! Bästa gravyrjackan åkte på för att matcha hantverket. Helsvart är ju väldigt mycket Paris alltså, har sällan känt mig så hemma i min preferensfärg som i Paris.  



En får ju svindel bara av utsidan. 


Guld på gravyr på blomster på snirklighet på guld på gravyr på blomster på snirklighet ochsåvidare.


Bäst att du har en fäbless för guld om du ska hänga i Versailles.



Och sen kommer trädgården emot, trädgården som är en helt egna värld både till utseende och area. Full av labyrinthäckar och vattenspektakel. På bild ser allt så litet ut, men ibland kan en få syn på miniatyrmänniskor och volymen av alltet blir uppenbar. 
Vi gick och gick och gick... för vi skulle minsann till andra sidan av trädgården, där bor ju Marie! 


Marie Antoinette!
Herremintid blev besatt av detta slott, kan liksom fullständigt visionera hur hon sprang över denna salmiakmarmor i sin mintblåa blåsa och tårarna rann av olycklig kärlek, sen smällde hon dramatiskt igen spegeldörrarna efter sig. Ja ni märker ju... fantasin är det inget fel på. 


Tappade typ litet bort mig i fotograferandet här...


... p.g.a. blev helt besatt av denna rosa/roströda marmor!! Vad ÄR det? Måste veta. I kombination med det svartvita golvet är det drömmen.

Ja här råkade jag faktiskt hitta mig själv Maries knallgula rum också. Tur det helst.

Sen begav vi oss tillbaka mot Chateau och gick en sista runda bland guld, sten och marmor.


Alltså dessa dörrar?  



Blir helt knäpp av all detaljrikedom, går inte att förstå sig på mängden möda, besvär och förtrollade ansiktsuttryck detta slott och ställe medfört. 


Den här salen var nog det mest pompösa jag sett i slottsväg, och jag har vandrat många slott i mitt liv vill jag lova. Givetvis inte särskilt oväntat att det var Versailles som skulle toppa listan ändå. 

Så vi vinkade Marie och alla de andra adjö, köpte en toast och satte oss på tåget mot flygplatsen. Vi avklarade väl ungefär 30% av Versailles på fyra timmar, vilket är typ litet frustrerande men inte så förvånande, ger mig snarare god orsak att återvända.  
Och så var det slut på vackra Paris, för den här gången. Längtet tillbaka är ett faktum.  
/ H.

Share:

Inga kommentarer

Skicka en kommentar

© heidi mari | All rights reserved.
Blog Design Handcrafted by pipdig