2/11/2017


Jag vill tacka dig för att du tog hand om mig. Jag vill tacka dig för att du såg mig. Du visste vad jag ville och vartåt jag var påväg långt innan jag visste det själv. Du kände mig bättre än vad jag kände mig själv. Jag vill också tacka dig för att du utmanade, pressade och stressade mig. Du gjorde mig starkare på exakt alla vis. Bitterljuvt. 
Jag ångrar ingenting. 
Du lärde mig också mycket. Framför allt lärde du mig att ha höga krav på livet, vara jävligt dyr och kaxigt självsäker. Du lärde mig också att vara snäll, ödmjuk, öppen, känslosam och förstående. Sist men inte minst lärde du mig att vi alla borde kramas mer.  
Jag känner mig själv bättre nu än då.   
Jag insåg också att du egentligen aldrig var en del av mitt liv, det var jag som fick vara en del av ditt för en kort stund. Jag kan bara lämna dig helt eller inte alls. Tack för allt det fina du gett mig och alla nya minnen vi ska dela hädanefter.
Tack Stockholm. 
♡ 
Idag känns livet som en klyschig Petter-låt. När jag lyssnade på den här för fem år sedan kände jag igen ingenting och kände inget särskilt. Idag känner jag igen allt och känner allt. Varje ord var livet fram tills idag.

Share:

Inga kommentarer

Skicka en kommentar

© heidi mari | All rights reserved.
Blog Design Handcrafted by pipdig