Grönt i november

Håh, är i en period av kommer mig inte för. Hur råder en bot på det? Eller måste jag ens? Kanske meningslösheten får vara meningen just nu, oj så djupt.

Veckan har varit ganska jämntjock, inte för litet och inte för mycket av något.

Fyllt hemmet med ovanligt mycket grönt detta november, som planerat. Mina elefantöron förökar sig mycket och min mor bjöd mig på dessa tjusiga isigt blåa när hon var på besök, så vackra tycker jag.

Jag gillar verkligen detta hem, trots att det blev ett panikkontrakt under väldigt stressiga omständigheter i februari. Det är attans lyhört också men det tycker jag också om då det påminner mig om Stockholm – någon är alltid vaken.

Klär mig antingen för varmt eller för kallt, varje dag, vinden är så förrädisk. Denna jacka som min far slängde på ett stearinljus förra julen borde jag få sydd i ärmslutet, det kanske blir ett januariuppdrag?

Förövrigt måste jag investera i rediga vinterkängor och friluftsjacka, har på något sätt lyckats glömma att jag bor på kusten och äger därmed inget utflyktsvänligt. Kanske ska gräva ute i förråden hos mina föräldrar först, kan ju fynda någon bortglömd tonårspjäs.

Snart veckans sista dag, och decembers första.

Vi välkomnar en ny medarbetare på jobbet imorgon och det ska bli väldigt roligt. Nya formationer folk är alltid så givande, som en fräsch nystart. En får samtidigt chans att fundera på egna förfaranden då någon ställer frågor om allt mellan himmel och jord – ja varför gör vi såhär, egentligen? Det ger så mycket insikt tycker jag.

Sen ska jag ratta ut till landet. Längesedan sist och jag känner att jag måste tjuva på julstämningen där ute. På något sätt får jag inte till det i år och jag är rädd att jag bara ska infinna mig i januari plötsligt utan att alls ha känt in min favorithögtid.

/ H.