12/06/2017

Hundra år ung

Idag är det Finlands hundrade födelsedag, så festligt och sprakande. Och du, så ung du är! Blott ett människoliv gammal faktisk.

Dåtiden har alltid intresserat mig mycket mer än framtiden. Jag har fyllt massor av häften och ljudspår med återberättade minnen de senaste tio åren.

Därför är det litet konstigt att jag på denna märkvärdiga dag som jag råkar få uppleva inte riktigt har något stort att säga. Kan bara inte sammanfatta mina tankar på något vettigt vis, det finns för mycket jag vill få fram.









Utdrag:

Tänker på skeppar-Emil. Tänker på hur hans dotter, min farmor, låg under vita lakan i snön under fortsättningskriget när ryska stridsplan flög lågt. Tänker på för mig okända människors berättelser (till exempel denna) som snart inte skapas längre utan bara arkiveras, ja tanken på att det om ett ögonblick inte finns några rynkiga snälla ansikten som återberättar ger mig total panik. Vill fortfarande veta vart min farfars fars bror försvann och var jag kan hämta hem honom, men han förblir nog en rad i ett register under öde: okänt. Tänker på morfar och varför ingen riktigt vet vad han gjorde i fortsättningskriget, för det känns så konstigt. Och så mycket på kvinnorna som inte fått frågorna.

Jag vill ta in varje sista gnista av det som berättas nu, snart är det faktiskt för sent.

Så idag ska jag lyssna och lära mig, bland annat plöja dessa hundra små berättelser. Jag vill bli klokare och veta mera, det är det enda rätta.

/ H.
Share:

Inga kommentarer

Skicka en kommentar

© heidi mari | All rights reserved.
Blog Design Handcrafted by pipdig