11/29/2019

Det nya vanliga


November. Hitta tillbaka fast ändå röra sig framåt. 

Tyckte att mina ögon såg tröttare ut än vanligt den här månaden, eller som att mitt ansikte åldrats fem år över några veckor (?). 

I slutet av september månad, när jag fått mig själv på rätt kurs igen, insåg jag att jag behövde förändra stort. Insåg också att jag behövde servera mig själv det enda rätta. Så, jag sa upp mig. Från ett fint flott jobb med mycket ansvar och stora möjligheter. 

Det var upprivande att gå från gemenskapen, framför allt från dom nio närmaste kvinnorna som varit mitt största vardagliga stöd i flera år. Aldrig har jag upplevt en sådan värme, ödmjukhet och vilja att hjälpa, skratta och snyfta stort tillsammans på en arbetsplats. Som en stor pöl av omtanke. Det var det absolut svåraste med hela beslutet, att lämna de här brudarna bakom sig.

Trots värmen kändes det solklart att det här var den rätta tidpunkten att leta sig vidare. 

Den sista månaden på jobbet var förvirrande. Ville inte gå. Jag har såklart lämnat jobb förut och kan inte riktigt förklara varför det här kändes så omvälvande. Tungrott. Djupt på ett helt nytt sätt och konfliktartat inuti mig. Mappade in och sorterade, tog ett steg tillbaka, avlastade mer och delegerade mindre. Det var en märklig känsla att släppa taget och knyta ihop säckarna. Har ändå inte ångrat mig ens ett ögonblick och därför hela tiden vetat att beslutet var det rätta.

Första november 15.00 raderade jag mastodonta mejlkontot, släckte datorn, lämnade den på skrivbordet och stängde dörren bakom mig. Slut på sagan och mot nästa, bara sådär. 

Lättad och nöjd men också förvirrad och trött. Det känns fortfarande som att jag är på semester och ska tillbaka. Undrar hur länge det känns så?

Nu sitter jag hur som haver på hemmakontoret, där jag trivs så bra. Tar mig an smått och stort; formgivning förstås men greppar också kameran för innehållsproduktion, som på den gamla goda tiden. Det har jag verkligen saknat massor. Har också några egna projekt i rockärmen som jag ser fram emot mycket. Trivs på det stora hela bra i tystnaden även om jag stundvis kan längta tillbaka till rivet.

Men, det är här jag ska vara nu. Mycket tydligt och ganska spännande. Och bra blir det. Säker. 

Tacksam till alla runtomkring mig, och mig själv, för tre stora spännande år. Nu bläddrar vi vidare. ♥ 

H. 
SHARE:

Inga kommentarer

Skicka en kommentar

Blogger Template by pipdig