12/05/2019

Stilleben, torp och mörkermetoden

Månad elva. Den här månaden slog jag på kameran igen efter evighetslång paus. Har alltså för ovanlighets skull något litet i bildväg att dela med mig av. Vi tittar.

Jag byggde stilleben i november, en gammal gó favoritsyssla som jag inte ägnat mig åt på år och dar. Visst är det rofyllt att placera prylar i grupp? Någon som kan relatera? Inte?

Små stilleben är ett enkelt sätt att skapa litet vackert på komprimerad yta tycker jag. Vad en än kokar ihop blir det snyggt ganska snabbt. Som att grupper av gamla gaggiga saker bildar nya vackra saker. Bara sådär känns en gammal trött vas aktuell igen.

Jag har många nya idéer för egna projekt just nu. Det är nog därför jag fått ny lust för onlinenärvaro också. Tror jag listat ut varför det känts litet motigt att skapa innehåll till kanalerna det senaste året (förutom jättestressen alltså). Tänkte kanske djupdyka i ämnet i ett annat inlägg. Ingen krok till något revolutionärt vågar jag lova, men ändå en polett som trillat ner.

Med litet nya insikter i bagaget har i alla fall börjat fota litet mer för dessa projekt. Bl.a. dessa otroligt vackra ansikten som jag titt som tätt plockar på mig på loppis. Har en tanke om att alla de här människorna ska hitta hem en dag. Nykarleby med omnejd, känner ni igen herremannen? 

November handlade annars i stor utsträckning om att släcka ner. Du läste rätt. Enda rimliga sättet att hantera mörkret är att inte motarbeta utan maximera. Fler ljusslingor, fler använda tändstickor, fler påbörjade filmer som aldrig ses ut, fler tekoppar.

Jag tycker ju om vintern, inifrån sett. Det är ändå ett framsteg med tanke på att jag fullkomligt avskydde den här årstiden tidigare. 

Men, novembers sista dag kom solen och det var visserligen förtrollande också. Vi åkte på biltur söderut och det var väldigt idylliskt att kringla små byavägar fram i snö, sol och frost.

Helgen innan var vi ute på tur med mina föräldrar. Söndagsrundan kallar vi det. Stannade till vid min mormors brors Ernsts gamla sågverk som stått tomt i evigheter. Idylliskt vid forsen där min mamma lekt mycket som barn, även om jag inte fick fatt stämningen på bild riktigt. Tyckte i alla fall att den här bilden ramade in själva tiden, hur den stått så stilla där i mörkret fastän vattnet porlar på in i evigheten utanför fönstret.

Sen fortsatte vi rundan i jakt på ett perfekt ödetorp att köpa och pappa pekade till både höger och vänster. Ja, jag har ett väldigt torpsug just nu, haft det i flera år faktiskt. Vet inte riktigt vad vi letar efter och då är det svårt att finna. Också kluvna på var det här magiska torpet ska finnas. Vill ändå kunna spendera mycket tid där och inte bara korta helger eller sommarlov, så p.g.a. jobb känns det inte alldeles optimalt att leta sig för långt från själva staden just nu. Kallar det här för Tioårsprojektet, ungefär så länge tänker jag att det tar innan vi kommer till skott med saken. Själva letandet är i och för sig en del av det roliga också.

Julstjärnorna är upphängda och granen åkte upp tidigare i veckan. Känns litet tidigt i år, vet ej varför, även om jag verkligen är den som är den. Den som tänker ju tidigare desto bättre alltså, varför vänta med stämningen. Men är ju inte allsmäktig och den enda som bestämmer i hushållet, även om jag gärna vill tro det ibland.

In i december, en sann favoritmånad.

H.
SHARE:

Inga kommentarer

Skicka en kommentar

Blogger Template by pipdig