12/12/2019

Våga vilja och våga välja

På senaste har jag känt mig kreativ. Är inne i en skapar- och funderarfas och försöker sortera mina tankar och lärdomar så att jag ska kunna använda dem till något vettigt framöver. Ältar många avgrundsdjupa frågor i stil med vad vill jag egentligen?

Tugga på den du.

Förövrigt, ge mig en bra synonym till ordet kreativ. Har sagt det så mycket hittills i mitt liv att jag känner en viss avsky varje gång jag måste yttra detta åbäke till ord. Ändå så beskrivande och hittar inget annat bra att byta till?


Bland annat har jag funderat på det här att våga bjuda på sig själv och sina tankar online på senaste. Och att ha någon slags önskan om att det skulle få vara en heltidssysselsättning, halvtidssysselsättning eller åtminstone ett seriöst intresse.

Det känns nästan litet tillgjort och skämmigt att skriva om det här. Som att det jag delar med mig av på något sätt skulle ha en inverkan på ditt liv, eller ens intressera dig. Jag har ändå sett mina kanaler som en hobby och ett arkiv för mig själv, i första hand. Eller har jag? Vill ju liksom inte bli misstagen för att ha storhetsvansinne. 

... så jädra tröttsam tanke... 

Jo, jag tycker om att skapa och dela med mig av innehåll. Har sysslat med detta berättande i text och bild i över tio år. Ändå är det som att jag anstränger mig för att tona ner det ibland? Försöker få det att se ut som att jag inte riktigt tar det på allvar? Som om det sen vore något bra? Och samtidigt, så klumpigt tänkt mot dem som faktiskt livnär sig på internetnärvaro, som att jag tycker att sådana intressen och yrken inte är riktigt på riktigt?

Är dom förstås och jag tror mig inte tycka något mindre om dem heller. Förvirras ändå över min inställning när det gäller mina egna förhoppningar om att få vara en del av sammanhanget. 

Jag ser upp till en massa människor som baserat sina liv på internetnärvaro och vet inte varför jag kritiserar mig själv så hårt för att eventuellt ha samma önskan. Det känns kanske bara inte möjligt eller tillräckligt seriöst, för mig. Men det är det förstås, möjligen möjligt och absolut seriöst. 

Det var ändå som att ett litet ljus gick upp när jag en tid sedan bestämde mig för att våga ta mig själv på allvar och även visa det utåt. Som att våga litet plötsligt öppnade portarna för att våga massor. Jag har redan blottat mig så nu finns det inte så mycket att förlora, typ. 

Jag vill syssla med massor av saker även utanför internet, men behöver kanske våga säga att innehållsskapandet online faktiskt är en kakbit jag gärna skulle vilja att min vardag bestod av. Det känns ändå väldigt självklart med tanke på att jag redan gjort det här så länge, har väl bara inte vågat ta det på allvar och därför vägrat vrida upp volymen. 

Vi får väl se vart det här tar mig, om någonstans. Känner efter litet. 

H. 
SHARE:

Inga kommentarer

Skicka en kommentar

Blogger Template by pipdig