Lust och olust


Januari kändes otroligt långt? Inte ofta jag känner så om en månad. 

Hade iver och planer i tankarna men oftast ingen lust. Det om något är väl typiskt januari. Min mor pausar alltid livet dessa månader. Hon säger att det är onödigt att försöka avverka något i januari och februari, bara att ge åpp och bänka sig i fotöljen direkt och vakna i mars. Kan vara så. 

Januari var ju min första månad med full satsning på företaget. Avslutade ett projekt, gick på några riktigt trevliga möten men allra mest satt jag bänkad vid datorn med utsikt österut. Jag gör en massa förarbete för sådant som ska avverkas längre fram, samt står mycket i administrationsträsket fortfarande, så dagarna är inte särskilt intressanta utan mest ett betande kan man säga. Men det gör inte så mycket. Känner mig inspirerad och närmar mig hela tiden de mål jag lagt för våren. 

Jag stötte på en olustig känsla denna månad också. Jag hamnade i en situation som på något oförklarligt sätt triggade den där stressen som jag bar på mycket förra året. Blev litet överrumplad av både reaktionen och känslovågen. Tycker mig ha mått prima länge nu men fick hjärtflimmer som ett kvitto på posten. Det är skrämmande att bli överraskad av sig själv men försöker flitigt leta lärdomar i det hela. Insåg i alla fall hur otroligt bra jag mår nu efter att jag fått simma runt i den där ångesten ett par dagar efter lång paus. Ja fy fan så bra man mår. Ursäkta språket. 

Vill förresten tipsa dig om dokumentären Uppdrag granskning: Sjukt stressad på SVT Play som följer fyra unga kvinnor som på olika sätt kämpar med nutidshetsen och att räcka till på alla håll och kanter. Verkligen superviktig dokumentär och den verkar bara vara tillgänglig några dagar till. Skynda se!

Hur som haver. Januari var trots sina tröga stunder en riktigt bra månad. Försökte fokusera på att boa istället för att harmas över den konstanta olusten. Bakade otroligt mycket bröd och pizza. Finns det någon som är godare än nybakt bröd med smör och ost på?

Högarna av ljusstumpar växer sig fortfarande större och visst är det något extra svårt med att stiga upp på mornarna i januari? Ligger och drar mig litet för länge och det är ganska olikt mig. Försöker låta det vara så även om jag blir litet irriterad över mitt egna beteende på den punkten.

Har också övat på att omge mig med tystnad denna månad. Det är jag riktigt dålig på och lyssnar på något konstant. Tror att det delvis varit ett recept från mig själv till mig själv i tider av stress, distraktion på burk, men vill verkligen lära mig att trivas i stillhet.

Avslutar med den här solskensbilden som jag tog hos farmor. Tycker att det är detta januari handlar om allra mest, vår som smyger sig på i vintervyer.

H.

Kommentarer