Låtom oss sänka ribban



Det känns som att jag bara viker in här i all hast nuförtiden. Känner mig så oinspirerad, eller mest inspirerad på annat håll och rycket räcker inte till allt. Ni märker väl förmodligen inte av men det skaver verkligen i egen sko. Tycker ju om att vara konsekvent och känner ofta att jag misslyckas om jag bryter mina egna outtalade mönster.

Skrev någon rad om detta på min aningen ödelagda Instagram också. Det här att törsta efter något enkelt och stillsamt, där står jag just nu. Vill ta ett steg tillbaka, tugga något lättsmält. Orkar varken ta del av eller skapa en massa djupt och omständigt, i och med all som redan är djupt och omständigt. Tänker att mina kanaler då och då får förvandlas till bilddagböcker. Egentligen vill jag ha det så hela tiden (har ju skrivit om det förut) för det sänker ribban avsevärt. Då kunde jag kanske dela med mig oftare utan att känna att avsaknad av substans, text eller något viktigt att säga hindrar publicering. Men sen... 'har du inget vettigt att säga, säg inget alls'.

Inte blir man klok.

Ska i alla fall försöka mig på att förenkla. Det har då aldrig varit min starkaste sida men borde verkligen bemästra det här för att mäkta med mig själv och livet i stort.

Och nu känner jag att jag inte bidrog med något intressant idag heller. ÄÄSH.

H.

Kommentarer